Merseysidederbyt – Himmel eller helvete

Rött mot blått, ett klassiskt engelskt möte i staden Liverpool. Ett känsloderby mellan två lag, med endast en park mellan lagens arenor Goodison och Anfield. En match där dem gula och röda korten ofta överglänser finess och skönspel.

Match nr 232 i ordningen och den slutade på ett av dem mest dramatiska sätt som någonsin skådats, en oerhört oväntad matchvinnare och en galen tysk som stormade en Brasiliansk jätte.

 

Matchbilden blev ganska väntad, trots den mindre bra Liverpool insatsen i Paris och trots Evertons fina form. De Röda kopplade ett rejält grepp om bollinnehavet och förde matchen, samtidigt som ett duktigt och välorganiserat Everton, täckte ytor och försvarade sig på ett mycket bra sätt med väldigt vassa omställningar.

Efter varsin halvchans som tilldelades Yerry Mina och Mane, fick Alisson kliva in och göra det han är värvad för, en vass räddning på Andre Gomes nick från nära håll och på returen som studsade mot mål kom en räddade ängel i Joe Gomez, som räddade bollen på mållinjen. Det kändes som en väldigt avgörande situation, då första målet kändes oerhört viktigt i detta derby. Liverpools bästa chans kommer med dryga tio minuter kvar då Shaqiri får ett gyllene läge , tyvärr för honom , får han bollen på fel fot och Pickford kan göra en fin räddning.

 

Tempot höjs

Liverpool är laget som fortsätter driva på i andra halvlek, dessutom med betydligt mer energi och rörelse, en taktisk bit som Klopp förändrat. Passningstempot höjs och Fabinho växer fram till en riktig härförare på mitten, med rejäla tacklingar och snabba uppspel efter bollvinst. Tillsammans med Wijnaldum skötte dem balansen på ett utmärkt sätt. I bortalaget är det Bernard och Richarlison som står för det mesta av det farliga.

Bensinen börjar ta slut för hemmalaget och Everton äter sig in i matchen ju längre tiden går, Keita och Sturridge byts in, spelmässigt utan någon större effekt, men friska ben på planen iallafall. Matchen rullar på och tiden tickar på och med facit i hand är det nästan så man börjar tro på högre makter av något slag. I matchens 84e minut byts Origi in, en spelare som varit väldigt långt ner i rangordningen och som verkligen borde ha ett självförtroende i botten.

Och så kommer målet

Vi hoppar rakt in i den 96e minuten, det skulle kunna bli en tavla, en klassisk målning att kunna hänga upp på vilket museum som helst. Man kan studera situationen om och om igen i slowmotion och se en rad märkliga ageranden. Vi kan börja med Van Dijk, en felträff som skickar bollen högt högt upp i luften, hans reaktion att vända ryggen till i besvikelsen och jogga hemåt, likt dem stackars åskådare som redan lämnat eller var på väg ut från Anfield. Evertons försvar som till 100% litade på Pickford och såg ut som elva statyer, Sturridge som först rör sig framåt , men för att sedan stanna upp och inte tro på det.

Men det fanns en spelare som trodde på det, belgaren Divock Origi, bänknötaren som knappt ens suttit på bänken. Hans blick släppte aldrig bollen och när Pickford gör sitt första misstag (förutom några snedsparkar) Då är han på rätt plats vid rätt hundradel och hela Anfield fullkomligt exploderar i ett massivt vrål som hördes i hela staden.

Ni kan se hela händelseförloppet nedan:

Det exploderar även i en viss tysks huvud, som i ren och skär eufori, likt värsta firandet i tv pucken, rusar rakt in på planen till Alisson och dem möts i ett glädjerus likt två barn som precis öppnat sin dröm julklapp. Man kan bara älska denna Klopp och hans emotionella register.

Dagen efter match, när känslorna lagt sig så inser man att Origi är matchens stora hjälte, då fotboll är väldigt enkel, gör ett mål mer än motståndarna så vinner du. Den som var nära att bli hjälte var Evertons duktige coach Da Silva, portugisen var oerhört nära att lura hemmalaget på alla poäng, men tradtionens makt var större och Everton har inte vunnit på Anfield under 2000 talet.

Fabinho levererade ett spel som ger stor tro på honom i framtiden, en riktig ledare på planen, bollvinnare och passningsspelare. Många gjorde det bra, men oroväckande är för Liverpoolsupportrarna att Firmino och till viss del även Salah verkar slitna och saknar energi och kan behöva återhämtning för att hitta formen, detta i december då tiden är knapp för just återhämtning.

Att slitas mellan hopp och förtvivlan i den är typen av matcher är påfrestande för hjärta och själ. Men det finns något extra i Liverpool truppen denna säsong, en mentalitet som saknats tidigare. Det har varit många helveten, med tappade poäng i slutminuter under dem senaste åren, men efter en sådan här match mot de blå antagonisterna, börjar man tro att det är himmelriket som öppnat sig på Anfield och möjligtvis är det paradiset som skymtar i horisonten framåt våren.

 

Denna gästartikel är skriven av Håkan Hellberg i samarbete med den största Facebook gruppen för Liverpool fans i Sverige. Blir gärna medlem där och kommentera artikeln. Speltips och dagliga rekar hittar du här! Besök gärna även vår Facebookgrupp så att du inte missar någon uppdatering eller våra dagliga speltips.